.

Jag är så rädd för att visa hur jag känner..
Kommer han att tycka att jag är svag, om jag darrar när jag talar?

Tänk om det finns någon annan som han tänker på?

Jag känner mig så dum...
Livet kan vara så grymt...

Jag vet inte vad jag ska göra
Jag har stått där med hjärtat i handen, försökt ge honom allt men fått det krossat tillbaka...

Men är det dags för mig att börja förstå, att en andra chans är värt att ge?
Ska jag ge mitt hjärta en chans att försöka älska igen?
Även om rädslan är större än det enorma... ska man kasta ut sitt hjärta igen och veta att risken finns att det blir krossat igen... men risken är nog lika stor att han kommer ta mitt hjärta och bevara det som om det vore hans eget.

Jag kanske borde säga till han att solen och månen stiger i hans ögon när jag ser på honom
Jag vill att han ska veta att jag vill viska ömma ord så mjukt i hans öra...
Att jag ska hålla honom nära känna hans hjärtslag

Kanske kärlek är den gåva jag ger mig själv?

Jag vill ta på honom, med mina kännslor jag har inom mig...

Jag tror inte min kärlek kan förnekas

Kommer sanningen att göra oss fria?

Jag älskar honom... det är nog det enda jag kan vara säker på...

Jag tror inte att jag kunde stå ut om jag lät honom försvinna när jag har så mycket att säga

Kärlek är ett ljus som säkert lyser i hjärtat hos dem som vet, det är en stadig eld som växer
Mata elden med all den passion du kan visa
Kärlek kommer att ta sin plats bredvid det minne tiden inte kan radera


Kommer min tro att leda kärlek dit det måste gå?

Jag hoppas det...


Dont break the sorce of both your love and misery...