Det är inte lätt att vara snäll med alla dessa demoner i mitt sinne...

Åh himmel... böjd dig ner och ta min hand, led mig genom elden till det efterlängtade svaret av en lång och smärtsam kamp.
Om sanningen ska fram så har jag verkligen gjort mitt bästa, men någonstans på vägen så fastnade jag i allt vad livet hade att erbjuda. Och kostnaden var så mycket mer än vad jag kunde klara av...

Trots att jag har försökt så har jag fallit, jag har sjunkit så lågt, jag har verkligen trasslat till det och jag borde ha vetat bättre, så snälla, kom inte hit och säg att det var det du sa...

Vi börjar ju alla med goda avsikter när kärleken var rå och ung... vi trodde att vi kunde förändra oss själva och att det förflutna kunde göras ogjort.

Men vi bär på våra axlar en börda som med tiden kommer avslöjas i morgonens ljus och i såret som inte vill läka.

Jag känner den bittra smaken av att förlora allt jag någonsin höll kärt.

Åh snälla himmel, böj dig ner och ta min hand, jag har ingen att vända mig till, jag har förlorat dem som jag trodde var mina vänner till alla andra jag känner...

Dom vänder sina huvuden generat och låtsas att dom inte ser...

Och innan du vet så har du tagit det missade steget och börjat glida in i det okända, och det verkar inte finnas någon utväg...

Och fast jag har försökt så har jag fallit, jag har sjunkit så lågt....

Jag borde ha vetat bättre...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0